Trollsykien 50 år

Den första släktträffen hölls på Bänkåstorpet 1969. Bänkås låg på Alnön utanför Sundsvall och Sven, Elsy samt barnen Ingmari, Ingemar och Lars-Ove bjöd in hela släkten. Den första träffen gav mersmak för efter det har det varit samling någonstans i Sverige varje år fram till 2004. Därefter var det ett uppehåll fram till 2009 då vi samlades på Brogården i Njutånger. Den senaste träffen hölls också på Brogården och det var 2010. År 2019 är det alltså femtio år sedan den första träffen hölls.

På den tjugoförsta träffen, 1989, flyttar vi söderut, till Idaröds slott i Sjöbo.

1989 tog för andra gången ett av syskonbarnen över värdskapet; det var Karin och Inge som på Idaröds slott tog emot oss för en träff på den Skånska landsbygden. Här stod, som sig bör, spettekakan på bordet redan till välkomstkaffet. En tävling i att köra "Rullebör" fanns naturligtvis inlagd på programmet. Den verkade så spännande ut att inte ens Lars och Eric kunde låta bli att delta. Utflykten gick åtminstone för en del av oss till Lund och Sjöbo marknad. (Svens ord i jubileumsskriften från 1998.)

En hyllning till vårt Trollsykien, skriven av Sven, i Trollens Nyheter 1989

Det var en gång... Så börjar alla vackra sagor.

Det var en gång ett land
som både fanns och inte fanns
och som låg överallt och ingenstans.
Det landet inga gränser tycktes ha
och pass och visa ingen behövde ha
Den enda lag som innevånarna behövde lyda
var hänsyn, glädje och gemenskap.
Att alla hade samma värde
det visste alla utan att det sas.
En bit av detta land
Du bär inom dig.
Var rädd om den biten
så är jag rädd om min.
Då kan vi ses nästa år igen
få träffas i det land som blivit vårt...
Vårt älskade Trollsykien.

Eric och Lasse fraktar den skånska skottkärran från A till B.

Årsalfabete, skrivet av Bernie Olovsson, i Trollens Nyheter 1989

Anders var en mörker häst
som på frågesport var bäst.

Bidragen var få i år
nu vi tvångslagsstifta får.

Conny låg rätt illa till
när Lasse inte höra vill.

Disken blev så ren och fin
för vi hade diskmaskin.

Erik Rasmus minst i klanen
kommer nog att välta granen.

Fiske upp på torra land
gav en fångst som smaka sand.

Grisen "inne" är till jul
tycker inte han är kul.

Hans med ungar och sin Lena
kom till träffen lite sena.

Idaröd var tjusigt värre
trots att de som kom var färre.

Jerker kan nog många länder
men har svårt att räkna tänder.

Kirurgi på hög nivå
knep en bit av Jerkers tå.

Lodjuret med svansig rand
landskapsdjur uti Hälsingland.

Murklan i en stickad basker
still going, pigg och rasker.

Nattsudd är vår egen gren
uti månens bleka sken.

Ont i tåa hade farzan
linka runt som gamle tarzan.

Pensionat nu Stranna är
för vi alla trivas där.

Rullebör på knixig plätt
var väl inte alltför lätt.

Sjöbo marknad vi besåg
där en hälsing kallas påg.

Trollens tidning blir tjufem
om den ej får hälsa hem.

Utsikt över åsens rygg
bjöds vi på, och inga mygg.

Varje dag till "kåken" for
Hans och Lennarts lillebror.

Yngsta tösen i vårt gäng
är en liten glad tjofläng.

Ålagille blev det ej
inte ens en djupfryst sej.

Ända in i Ångermanland
nästa år vi knyta band.

Öster, söder, norr och väster
riktning är för syskonfester.

Lennart och Åke i full fart.
Några av barnen.