Trollsykien 50 år

Den första släktträffen hölls på Bänkåstorpet 1969. Bänkås låg på Alnön utanför Sundsvall och Sven, Elsy samt barnen Ingmari, Ingemar och Lars-Ove bjöd in hela släkten. Den första träffen gav mersmak för efter det har det varit samling någonstans i Sverige varje år fram till 2004. Därefter var det ett uppehåll fram till 2009 då vi samlades på Brogården i Njutånger. Den senaste träffen hölls också på Brogården och det var 2010. År 2019 är det alltså femtio år sedan den första träffen hölls.

Den första träffen hölls på Bänkåstorpet 1969.

Jag kan fortfarande mycket klart minnas när jag såg de första bilarna komma inrullande på gårdstunet på Bänkås och jag minns också klart och tydligt att jag var mycket glad över att detta kommit till stånd. (Svens ord i jubileumsskriften från 1998.)

Text från Trollens Nyheter 1969

En lång karavan av bilar tog kurs
norrut och upp emot Medelpads bush.
På Bänkås det ordnats för sommarfest
syskonen kom från öst, syd och väst.

Torparen själv med barna och frun
han ordna parkering på gårdens tun.
Det dukades fram - det bullades upp
gästerna rapa - farsan sa hupp.

På väggen hängde löpsedlar i rad
torparn fångat sin släkts särdrag.
Festen den pågick i dagarna två
sömn gavs ej tid att tänka uppå.

Vi bugar oss för vår torparfamlilj
och andra som ordnat denna kadrilj.
Tillåt oss bara att ton nu ta
och samlas uti ett högstämt - HURRA!

Text skriven av Anna "Dammtussen" Malmqvist i Trollens Nyheter 1969

En uppmaning damp uti brevlådan ner
att vi skulle skriva och här ni nu ser
det jag åstadkommit med möda och svett
och det ska jag säga var alls inte lätt.

För Karin på Stranna det går som en dans
det är som om några bekymmer ej fanns.
Hon har nog en ådra som jag inte har
fast hon delat med sig hon mycket har kvar.

För vår fader Algot det svårare är
men också han är ”haj” på det här.
Han grunnar en stund och tvekar ej alls
när han kör igång med sin pekfingervals.

Hos vår äldste bror Lasse är bläcket jämt ”fröset”
men vi vet att han kan om han bara får lös’et.
Vi har sett prov på både prosa och poesi
som han fixat till med stor frenesi.

Vad ska man då säga om Eric den näste?
Men han är ju proffs och bör vara den bäste.
Han kan sej uttrycka i tal och i skrift
Det enda han ej kan det är att bli gift.

Härnäst kommer Sven vår tusenkonstnär
det han inte klarar rakt ingenting är.
Nu går han i skolan - men tänk att ändå
ett extraknäck otta han hoppar på.

Vår Nils liksom Simson har styrkan i håret
han klipper det knappast en gång under året.
Men så får han också till långa epistlar
utan törnen och taggar men dom sticks liksom tistlar.

Sen har vi Stig - han har alltid så bråttom
men idéer och uppslag har han så gott om.
Han sätter sig ner -gör med huvet ett kast
en massa till TN sen kommer med hast.

Konstnären är Åke på gubbar, blommor och blader
han tänkte ju skriva också några rader.
Han lade sin panna i djupaste veck
efter tre timmars grubbel det blivit två streck.

Sist uti raden så kommer ”dammtussen”
Jag heter Anna - är bred över stussen.
Jag har hållit på i dagarna sju
för att åstadkomma vad ni läst just nu.

När så hela familjen med sina familjer
skriver och ritar blir det något som skiljer sig
från den mängd utav jullektyrer
man läser emellan de andra bestyren.

När vi läser vår TN och knäpper nötter
så märks det så väl var vi har våra rötter.
Fast vi är så olika på sätt och vis
så blandas alltsammans till en läcker ”spis”.

En kort titt på hur det såg ut 1969.